Gott folk, jag har ett tillkännagivande: Australien är fantastiskt och jag är lite kär i hela det här landet.  Det är helt otroligt och overkligt, men östkusten blir bara bättre och bättre för varje dag som går och varje nytt ställe vi kommer till. Jag hade aldrig ens kunnat föreställa mig allt det här. Vi har träffat så många fantastiska personer och haft så himla kul de senaste veckorna att jag måste nypa mig lite i armen i mellanåt. På ren svenska: Vi har så jäkla kul helt enkelt!

Vi lämnade Noosa och danskarna efter påskhelgen för Rainbow Beach, som är ett av de två ställen därifrån man kan ta sig till världens största sand-ö; Fraser Island. Rainbow var, i jämförelse med tex Fårösund (som också är sista anhalten innan en annan känd ö) PYTTELITET. På Fraser Island gjorde vi en self- driving tour, vilket innebar att vi i en grupp på 40 pers uppdelade på 5 jeepar tog oss runt själva på ön. Det krävdes såklart en hel del info och genomgångar innan det, men när vi väl kom över på ön så hade vi tre helt otroliga dagar där. Ännu en oförglömlig naturupplevelse. Emelie visade sig dessutom vara riktigt bra på att köra en fyrhjulsdriven jeep på fel sida av "vägen" (= en enda gigantisk sandstrand).

I vår bil var det, förutom jag & Emelie, även två irländska tjejer, en kille från Wales (obegriplig dialekt för övrigt) och tre killar från Canada (och VAD är grejen med att alla kanadensare har keps bak och fram - oavsett ålder?!?). En jättebra grupp. Vi körde runt på stränderna och spelade hög musik, spanade på vilda dingos, såg sand så långt ögat nådde, badade i otroligt vackra insjöar, lagade mat på gasolkök och campade tillsammans. Sista kvällen hade vi som en liten egen mini- festival med nästan hundra backpackers uppdelade i över 30 tält. Det ni. Roligt var det! Men det var verkligen som de hade sagt till oss innan: man får sand på ställen som man trodde att det var omöjligt att få sand på.

Nu är vi i 1770, döpt efter att James Cook steg i land här just det årtalet. Stället är även känt som Agnes Waters - ytterligare ett obegripligt namn. Största, okej egentligen ENDA anledningen till att vi stannade till här, är för att vi skulle SURFA. Nästan lite pinsamt att vi varit i Australien i över 2 månader utan att ha surfat ju. Igår vart det dags, och gissa vem som lyckades stå upp på surfingbrädan på sin allra första våg?! Emelie "the surfpro" Molinder! All cred till henne för det, hon impade på hela gruppen. Jag lyckades också stå ett par gånger (efter antalet kallsupar) och avslutade hela lektionen med en jäkligt snygg prestation. Ända tills jag crashade, fick kramp i benet och bjöd vår surfinstruktör Simon på världens asgarv. Nåväl. Man kan ju inte lyckas jämt. Jäkligt kul var det i alla fall! Så kul att vi gjorde om det idag...lyckades fånga vågorna helt själva idag! Gosh vad kul det är.

Härnäst väntar nattbuss till Airlie Beach - inte alltför exalterad. Däremot kommer segling & snorkling på Whitsunday bli kanon, och jag kan ju varna i förväg om att det förmodligen blir dåligt med uppdateringar på ett tag igen. Ska dock få upp lite bilder!

Hanna