Thailand, vänner.

För mig som aldrig har varit här förut är det en hel del att ta in.
Backpackandet skiljer sig ganska mycket från Australien: Här har man skit under naglarna och svettas dygnet runt. Inget konstigt med det. Fräsch är inte direkt nåt som existerar här. Sådär en 35 grader varmt liksom. Men det är nästan så att det är okej. Det ÄR okej! För här kan man käka en hel middag med underbart thai- käk för under 100 baht (cirkus 20 spänn), havet är turkosblått, sanden är kritvit och på hela Koh Phangan finns det nog inte en backpacker under 30. För det här är alla backpackers ö.

Förutsättningarna för att anlända till Thailand & Koh Phangan utvilade fanns inte riktigt. Vi övernattade på Bangkoks flygplats, vilket gick hur bra som helst. Märkte inte av några oroligheter alls, och vi var långt ifrån ensamna. Backpackers låg och sov på badlakan i långa rader.

Sen har vi ju då full moon partyt.
Ett kapitel för sig. Jag hade verkligen hoppats på att det skulle vara värt den dyra flygbiljetten och stressen - och det var det verkligen, flera gånger om! Hela stranden var full av dansande människor klädda i neonfärgade shorts och linnen med kroppsmålningar i matchande kulörer. Lite dunka dunka och alkohol uppå det (buckets, dvs drinkar i små plasthinkar med sugrör. Vilket geni kom på den idén liksom?!) och århundradets häftigaste fest var ett faktum. Och vi överlevde! Mor & far skakar på huvudet därhemma nu, men det var bara så galet kul. Inga förlorade ägodelar heller. Bara möjligen ytterligare några hjärnceller.

Annars har vi ju inte direkt gjort så mycket. Ätit fantastiskt gott som jag nämnt (utan magproblem. hittills!), softat på beachen och hängt med våra rumskamrater, ett gäng grabbar från England & Nya Zeeland. I övermorgon drar vi vidare till Koh Tao och sen har vi blivit tipsade om Phi Phi Islands. Det blir kanoners det!

Hanna